Henrik Wärneryd

Det kommer att aldrig bli detsamma utan min morbror Henrik, jag kommer nog aldrig glömma bort alla de samtal om alltifrån teknik till musik som vi, vid allehanda familijetillställningar, haft under åren som gått. Eller alla de datorspel, svåra som jag vet inte vad, Henrik brukade spela hemma i huset på Professorsgatan. Spel som kräver både nyfikenhet och en klok, analyserande hjärna -- de var som hand i handske för en som Henrik Att Henrik nu gått bort kommer att skapa ett stort tomrum i vår familjära situation -- vila i frid Morbror!

Älskade morbror, Jag har så många minnen med dig. Som när du visade mig mormor och morfars godisgömmor i huset (bakom böckerna i bokhyllan) och när du tog hand om dina fina akvarien och tålmodigt visade och berättade för mig om varje fisksort. Jag kommer särskilt ihåg när du skulle skjutsa mig till handbollsträningen en gång i tonåren, då lyssnade vi på en cd som jag tyckte va bra. Direkt lånade du ut skivan och jag lyssnade på den nästan varje dag i flera år. Den skivan blev en stor del av mitt liv och hjälpte mig tackla tonårstiden. Tack älskade morbror! Jag saknar dig!

On our last trip visiting Sweden, Henrik took Emily, Mormor, and myself driving throughout the countryside to look at old castles. It truly was a delight. Henrik always did everything he could and more to help us make the most out of our trips to Sweden, and I will never forget his selflessness. Also during that same outing with Henrik, all of us had to experience evacuating a crowded mall during a fire alarm. It was funny because Henrik debated waiting so we would get the lunch that we paid for, while everyone was herding themselves to the exits. All of my memories of Henrik bring a smile to my face or make me laugh, including this one.

Jag var ute och hälsade på i Southold när Henrik var där pa besök en gång och vi undrade om inte Andy kunde laga till sina goda chicken wings. Vi var båda väldigt besvikna när Andy hade börjat laga nyttigare saker och inte ville fritera kycklingvingar längre. Jag kommer ihåg att Henrik och jag tittade pa varandra frågande där i käket om det riktigt kunde vara sant. Vi pratade faktist om det flera gånger efteråt! Henrik kunde verkligen fokusera. När vi träffades i Köpenhamn hade han hittat den bästa hamburgaren och kunde rekommendera det bästa ölet. Jag har några tidiga minnen av honom också - när han var riktigt liten, en varm sommar på landet. När vi träffades sista gången i Sverige bjöd jag in honom till London. Jag önskar att han hade hunnit komma hit. Henrik är saknad av alla här i London och han lämnar en stor tomhet efter sig. Vi tänker på er alla i Lund. Varmaste Hälsningar, Johan, Eva och Lukas

I will always remember when we were visiting Sweden and went to see your new apartment. I studied your beautiful artwork on the walls and thought everything looked so neat. We all agreed on watching a movie so you could show us your cool projector. We all got comfy and watched "A Fish Called Wanda" together. How wonderful it felt to have a private movie theater provided by my Uncle Henrik. I love you and I miss you.

Efterlängtad kom du till världen. En otroligt söt lillebror som tålmodigt lät sig bäras runt, kläs ut och skjutsas omkring i dockvagn. Min och Tinas alldeles egna levande lilla docka! En riktig liten lintott. Alltid i farten och på väg. Som liten två-åring smet du mer än en gång osedd ut från vår trädgård; under buskar, genom staket, runt grannens hus, och över gatan till lekplatsen. En gång hittade jag dig långt bort på skogsvägen, glatt traskandes mot Kållered. Jag kramade dig så, så hårt, men du var inte rädd alls utan gick lika glad tillbaka åt andra hållet igen. En finurlig liten kille. Du tyckte om att bygga lego, och jag byggde hus till ditt legotåg fast jag egentligen var för vuxen för sånt. Du tyckte om att rita; fina kaninhus under marken med massvis med rum och gångar hit och dit. Du läste faktaböcker som godnatt sagor och kunde förklara allt om hajar, eller ormar, eller bilar, eller vad det nu var som just då fångat ditt intresse. Alltid en uppskattad guide och utmärkt ressällskap. Du tog mig och min familj på roliga och intressanta utflykter varje gång någon eller några av oss kom på besök. Du besökte oss många gånger genom åren. En sommar gjorde du och jag och mina pojkar en bussresa till Berlin. Vi hade det super trevligt men du sade efteråt att organiserade bussresor var nog inte för dig. Egen utforskning passade nog dig bättre. Når du hälsade på i NY var det inte ovanligt att du tipsade oss om bästa pizza stället eller tog oss till någon ny bar som du läst om. Vem kan glömma vårt besök på the Bacon Bar. Du valde brickan där olika sorters bacon matchades med olika öl. Så klart! Alltid nyfiken och intresserad att lära. När jag skickade foton och video av mina skogspromenader till dig på sjukhuset för knappt en månad sedan så ville du veta vad för sorts träd det var, och när jag nämnde att jag sett någon typ av vadarfågel gissade du vilken det kunde ha varit. Jag var tvungen att bekräfta med skogvaktaren.. Naturligtvis hade du rätt. Älskade lillebror. Jag trodde att vi hade gott om tid att skapa många fler minnen tillsammans. Jag är innerligt tacksam för alla de minnen jag har. Jag saknar dig. Jag älskar dig.

Du kunde svara på i princip alla frågor på Jepordy. Helt omöjlig att slå i wordfeud. Du lärde mig och mina syskon spela lemmings och tetris på datorn. Spelade så otroligt vackert på pianot på professorsgatan så hela huset fylldes av musiken. Alla födelsedagar, härliga jular och andra middagar vi firat tillsammans. Tack för alla fina minnen min morbror Henrik. Jag saknar dig.

Jag lärde känna Henrik genom vår gemensamma vän Mattias Steen. Förutom det vi gjorde tillsammans alla tre så var Henrik och jag ute på en del cykelturer. ihop. En varm sommardag hade vi cyklat till toppen av Romeleåsen. Vi är varma och svettiga. Då plockar Henrik upp vars en öl som han haft i frysen över natten och sedan cyklat upp för åsen med. Detta hade han gjort bara för att han visste hur mycket jag skulle uppskatta det. Ögonblicket när vi sitter där och pratar tillsammans och tittar ner över det Skånska landskapet är hur jag kommer att minnas Henrik.

Det har varit fantastiskt att ha fått umgås med Henrik under så många år. Så många fantastiska och oförglömliga minnen. Allt från upptågen i skolan i Lund, tågluffning, ölprovningar till de många Köpenhamnsresorna. När Henrik kom hem till oss tog barnen alltid fram en bilbok där Henrik till barnens förtjusning med 100 procents träffsäkerhet och på nolltid kunde namnge alla bilmodeller. Bilar jag själv aldrig hade hört talas om. Henrik var extremt allmänbildad och att slå honom i t.ex. frågesport var fullständigt omöjligt. Tack för alla roliga saker vi gjort tillsammans. Minnena lever kvar. /Mattias Steen med familj

Glädjen hos våra två underbara flickor, Kristina 10 år och Margareta 7 år, visste inga gränser, när de fick veta att de skulle få en lillebror. Lika stor var glädjen hos föräldrarna. Men livet är inte rättvist. Den 8 april 2020 lämnande Henrik oss i stor sorg och gränslös saknad. Rågblond och söt som liten pojke påminde Henrik om Solstickans gosse. Han var mycket aktiv under dagarna och hann inte alltid sova middag. Bilar blev tidigt favoritleksak särskilt sopbilen. Han var stor beundrare av detta fordon och avbröt både måltider och lek för att springa ut på gatan och beundra sopgubbarnas jobb. Tidigt ville han att vi skulle bläddra i faktaböcker och läsa för honom. Kalle Anka var länge favorit och Henrik krävde långa läspass dock med risken att läsaren somnade först.Hans nyfikenhet var omättlig. Han ville ha fakta och ville veta allt t ex om ormar, hajar, planeter. Henrik var mycket allmänbildad och hade ett osvikligt minne för fakta inom de mest skilda kunskapsområden. Han älskade musik och var en mycket skicklig pianist. Henrik gjorde gärna utflykter med cykel eller bil och hann besöka de flesta intressanta natur- och kulturområden i Skåne. Nässle- och svampturer var obligatoriska på vår respektive höst. Henrik var en omtänksam son och tittade till oss flera kvällar i veckan. Han var mån om att vi skulle må bra och att vi skulle hålla igång både fysiskt och intellektuellt. Vi gjorde många resor tillsammans. Han stod oftast för valet av resmål runt om både inom och utom Sverige., fjällen , både vinter och sommar, skärgården, småstadsmiljöer, fågelskådarplatser, och sköna badstränder. Henrik, vår älskade son, är inte med oss längre. Vi är tacksamma för de femtio år vi fick ha dig hos oss och glädjas åt de rika minnen vi fick tillsammans.

Jag minns Henrik när vi festade 1991, som i går.