Minnesord till Torbjörn Nilsson
Författad av Håkan K Pålsson, vän och granne
-Hallå Tobbe!
-Där e du ju, ska du ha en öl?
Så inleddes många av alla de samtal du och jag hade i fikarummet på Råby Smide när övriga medarbetare hade gått hem, någon äldre trotjänare kunde sitta kvar en stund men också dem lämnade snart.
Tobbe som jag alltid kallade dig, du kom att bli en god vän och vi hade många både långa, roliga, men också allvarliga och personliga samtal om det som varit och det som låg framför oss.
Som historieberättare var du helt otrolig, och skälet härtill var troligen din starka minneskapacitet och inlevelseförmåga i det du berättade, ofta gestikulerande. Historierna var många, innehållsrika och fulla av kunskap om företag och organisationer, affärer som gjorts, avtal som slutits, händelser som utspelats, oftast i Lund men med åren i en allt bredare geografisk omkrets.
Men främst av allt var du en människoskildrare av rang. Bakom alla händelser fanns det personer som hade ett namn och kopplingar till andra personer, som hade kopplingar till ytterligare andra personer
Så här kunde du låta:
Han Månsson, Anders hette han i förnamn, startade sin egen verksamhet 1987 och var gift med Klara, som var dotter till Rolf som jobbade på Å&R, ja hans fru Karin dog tidigt i en bilolyckadom bodde uppe på Smörlyckan, på Getingevägen 22, och där satte vi en grind 1991, den 28 mars, jag minns det var på skärtorsdagen...!
För mig, och med mig många andra, blev du synonym med Stora Råby. Smen i Råby var det många som kallade dig. Du var på plats i smedjan långt innan vi andra vaknade och arbetade fortfarande när vi kom hem på kvällen. När det krävdes alla dagar i veckan, men med åren höll du ledigt på söndagar. Där var ju en del liv med några av grannarna som tyckte du förde oväsen. Men hur ska man driva en smedja om det inte får låta något?
Du arbetade nära både min far Pålle och längre fram också med Bruno, som tog över Dumpercentralen efter min far. Jag vet att du var ovärderlig, alltid med en hjälpande hand, när maskinerna gick sönder och tiden var knapp, dag som natt. Du fortsatte hjälpa min mor Gunilla efter att min far gått bort.
När jag köpte loss gården från min mor och min bror i början på 2000-talet och påbörjade en omfattande renovering, var det självklart du som hjälpte till med delar av arbetet, men också med kunskap, erfarenhet och goda råd. Var det en leverans och jag, som så ofta, var på resande fot, räckte det med ett samtal så lossade du denna med din truck. Du ställde alltid upp, för min far, min mor, Bruno, såväl som för mig. Oftast bekymmerslöst, och med ett gott humör.
Att driva en smedja kan kanske tyckas enkelt, det fanns en i varje större by förr, men om vi tittar oss omkring nu så är dem nu alla borta, i stort sett, och för länge sedan. Du fick ta över smedjan efter din far som ung, och lyckades driva den, trots stora förändringar, inte minst på tekniksidan. Jag minns en gång då jag kom in på ditt kontor, du satt där med diverse ritningar och handskrivna lappar överalltdu höll upp en CD-skiva, tittade på mig med upprörda ögon och sa var fan ska jag stoppa denna, nu skickar dom ritningar på en skiva! Med Råby Smide bidrog du också till många arbetstillfällen och mycket hantverkskunnande, till personer och organisationer i Lund med omnejd. Under en hel generation.
För mig blev du en god vän, en trygghet, en person som stod för kontinuitet, som kunde koppla samman tiden då min far levde med tiden idag. Som alltid hade historier som fängslade och gav ett sammanhang och mening.
Precis som min far, och din far, så lämnade du livet så plötsligt, utan förvarning och utan att säga farväl. Från en dag till en annan. Jag känner igen det och jag tänker mycket på din familj.
-Jag har fått skratta så mycket med dig Tobbe!
-Jag har lärt mig så mycket av dig och dina historier!
Jag undrar, vem ska jag nu gå och skratta med och prata med när kvällen och andan faller på?
- Jag saknar dig!
/Din vän Håkan
Stora Råby den 8 mars 2024
Visa mer
Visa mindre