Du var så genuint intresserad av människor och livet. Du gav vår dotter, Elin, hennes navel . Vilket hon trodde i flera år. Berättelserna om dina upplevelser under 2:världskriget
och dina resor jorden runt är något vi har kvar vi våra hjärtan. Kvar är också ditt skratt och hjärtliga kramar, telefonsamtal och julkort.
Britt, Jakob, Elin och Sanna
Arvo! Tidlöse, tallklättrande, livsbejakande, roliga, smarta, lyhörda, älskade farbror; Du har sedan början varit och är fortfarande (trots att du "gått ur tiden" ) en riktig livskompis. Bara för att du är borta upphör inte dialogen. Saknar dig, Tack för allt! Du har bidragit till några av de viktigaste insikterna vad gäller livsglädje och vad som är viktigt i livet. Uppfattar dig som att du aldrig "skrev någon på näsan" - vilket inte heller behövdes eftersom det räckte gott med att "bara" vara Arvo! Hur tackar jag dig för allt detta genuina och de många historiebeskrivningarna av vår släkt som du bidrog med Genom dem ökade du förståelsen både för vår bakgrund och förklaring till varför vi är de coola, speciella Ennemuistare vi är idag./ Love. Lena
Tack för din fina vänskap från tiden i flottan i Karlskrona och kontakterna när vi möttes på världshaven och alla vänliga samtal på födelsedagar och vid högtider. .Vila i frid!
Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag
och något alldeles oväntat sker
Världen förändrar sig varje dag
men ibland blir den aldrig detsamma mer
- Arvo vi delade många intressen, berättelser, humor, havet, elektronik, teknik för att nämna några
Tack för din tid
Tack för mångårig vänskap.
Arvo - dina alltid positiva signaler, från var du än befann dig på världshaven, har för alltid upphört och nu har du slutligen seglat till den sista vilan.
Margus och Agneta
Du finns för alltid i våra hjärtan
Min morbror Arvo,
som jag alltid längtade efter att få träffa dig när jag var barn. Det första du alltid sa när du såg mig var Tjena bruden! och så klämde du åt min hand så hårt du kunde, för att se om jag blivit nåt starkare sen senast vi sågs.
Det var du som lärde mig att vicka konstigt på ena tummen. Du som lärde mig att göra hästabett på benen. Många och ljusa är minnena av dig.
Du var en sann berättare. Mina båda söner satt för några år sedan som trollbundna i flera timmar, när du berättade hur det var att uppleva 2:a världskriget som nioåring.
Tack för alla roliga, knasiga och fantastiska minnen du gett mig, men mest av allt, TACK för att du var min morbror i nästan 52 år.
Du bor för evigt i mitt hjärta.
/Petra
Vila i frid
En sista hälsning till Arvo som jag minns som så vänlig och omtänksam.
Sov till vindarnas smekande sång
Sov till vågornas mjuka gång
Sov i ro på Din sista färd
Det är Du värd
I kärt minne bevarad
Lay down
Your sweet and weary head
The night is falling
You have come to journey's end
Sleep now
And dream of the ones who came before
They are calling
From across the distant shore
Why do you weep?
What are these tears upon your face?
Soon you will see
All of your fears will pass away
Safe in my arms
You're only sleeping
What can you see
On the horizon?
Why do the white gulls call?
Across the sea
A pale moon rises
The ships have come to carry you home
And all will turn
To silver glass
A light on the water
All Souls pass
Hope fades
Into the world of night
Through shadows falling
Out of memory and time
Don't say
We have come now to the end
White shores are calling
You and I will meet again
And you'll be here in my arms
Just sleeping
And all will turn
To silver glass
A light on the water
Grey ships pass
Into the West