Anders Rydholm

Oändligt tacksam för allt Anders gjorde för cancervården i allmänhet och för mig i synnerhet så jag fick chansen att fortsätta leva och så att jag dessutom fick behålla min arm. Tack för all tid du tog dig för alla mina frågor och för ditt outtröttliga engagemang!

Allhelgonadagen idag, 4 långa veckor har gått sen dagen du lämnade oss. Fortfarande helt obegripligt. Det är tomt och tyst utan dig.

Tack för allt inspirerande och för mig lärorikt samarbete.

Anders Rydholm lämnar ett glädjefullt minne efter sig. Han opererade min Mamma och tog bort en stor växande cancersvulst i ena låret.
Jag tänker mest på Anders Rydholms enorma kompetens och säkerhet, som hjälpte oss. Han hade en enastående förmåga att förklara och förmedla sin kunskap. Vid ett återbesök i Lund skulle vi en gång träffa en annan läkare. Då råkade vi ändå träffa Anders Rydholm i sjukhusentrén. Han gick med kryckor och hade ortopediska ställningar på båda benen. Han hade haft en planerad operation och berättade för oss att normalt tar man ett ben i taget, men han lät båda benen opereras för att få så kort konvalescens som möjligt. Detta gjorde han utan oro, för han hade själv valt operationsteamet och lärt upp dem.
Vid det sista besöket, då Mamma friskförklarades från cancern, sade han att det var kniven, som botat henne. Strålningsbehandlingarna efter operationen var för extra säkerhet.

Anders borta det är mycket svårt att ta in. Som jättescellstumörspatient med uppföljningskontroller under många år blev det också många samtal. Samtal om stort och smått, inte minst det viktiga skrattet. Du till och med kom och lyssnade när jag föreläste om det på sjukhuset en gång. Och som vi skrattade när du och dina professorskollegor i Acta Ortopeadicaredaktionen gästade Montléon i Chauvigny och ni uppförde er som sinnebilden av virriga professorer, körde mot enkelriktningen och var allmänt svåra att hålla reda på (för researrangören alltså). Men allra djupast och viktigast var ditt obeskrivligt trygga och lugnande sätt mot en ung, småbarnsmamma som jag då var, som fått en jättecellstumör i axeln och som kvällen före den första operationen står högt upp i blocket och tittar ner på make och lekande barn med stormande rädslor inombords. Du lät mig ringa och mejla när jag var orolig, du svarade alltid, rakt och snabbt. Kontrollerade effektivt om det behövdes. Precis en sådan doktor som man annars bara drömmer om!

En god man har lämnat oss

Tack Anders för mångårigt angenämt samarbete och för att du hjälpte Margareta.

Tack Anders för ett varmt välkomnande och omtanke. Tack för roliga och intressanta diskussioner. Tack för all inspiration.

Käre Anders,

In i det sista var Du motorn i vårt maskineri! Från att Du tillträdde som Editor-in-chief för Acta Orthopaedica 1994 har Du personifierat Acta, som "Mannen med pennan". Du stod för hög kvalitet, stil, integritet och noggrannhet. Din nyfikenhet, intelligens och ihärdiga arbete var en stark drivkraft för tidskriftens mycket goda utveckling, där Acta idag tillhör det internationella toppskiktet av ortopediska tidskrifter. Med humor, öppenhet och värme gjorde Du sammankomsterna - formella och informella - till värdefulla stunder.
Du är en stark förebild för vårt fortsatta redaktionella arbete - i saknaden efter Dig tar vi fram alla de glada minnen Du lämnat efter Dig!

Tack!

Vännerna i Acta Orthopaedica's Editorial Board

Tack Anders för den vackra väven av goda minnen med starka trådar från Bonderup och Jämtland. Vi saknar Dig.

Tack Anders! Tack för din öppenhet, din rakhet, din omtanke och den ständiga närheten till skratt. Tack för det enorma arbete du gjort för Acta och tack för ett nära samarbete. Tack för fin vänskap och tack för att du alltid delat med dig. Vi saknar dig mycket och kommer alltid värdera vårt gemensamma arbete och vår vänskap högt!

Broder Anders,

Jag minns med saknad våra trevliga pratstunder på plan 8. Även de gemensamma operativa ingreppen blev upplevelser mycket tack vare Din personlighet. Jag uppfattade Dig som en i allo bra människa.

Wiking Månsson

Bäste Anders!
Med värme och tacksamhet minns vi dig och dina strålande insatser!
Du fattas oss, tomrummet blir stort!

Styrelsen Svensk Ortopedisk Förening

Tack bästa pappa för alla skratt, fina minnen och stunder jag fått dela med dig️ jag saknar dig så mycket!

Jag och Vincent fortsätter att träna i gymmet,
ikväll är det bootcamp och på torsdag kommer mammorna och bebisarna igen.

Du finns i mitt hjärta tack för alla goda stunder❤️🙏

Det var några år sedan vi paddlade kanadensare i Dalarna. Du var en modig rättrådig frontpaddlare som inte väjde för strapatser. Vi paddlade både väster Dalälven och södra Dalälven, Balungen sjö norr om Svärdsjö, till Fäggeby i sStora Skedvi, där jag fick ryggskott. Pastoral färd förbi Sundborn.
Långs älven kom vi till Långshyttan och passerade ett kafé vid älven. Det visade sig då vara tennis på TV, med Cris Evert, och det ville du se. Kanadensaren blev i hastigheten inte säkert förtöjd vid bryggan och flöt iväg nedströms. Inga problem du simmade ifatt den.
Tack för glada minnen och många skratt.

En mycket kompetent yrkesman med glada, vänliga möten varje gång vi sågs i korridorerna.

Tack för allt du gjorde för Per

Finaste Anders! Tack för alla skratt du gett, för din villkorslösa gästfrihet och för alla samtal om gräsmattor, poolen och björnbär! I sommar badar jag för dig!

Väldigt sorgligt. Vi var goda vänner ända sedan studietiden på 1960-talet. Känns konstigt att Anders är borta.

Anders; för mer än 30 år sedan kom jag som 19 åring till sjukhuset i Lund med ett oförklarligt benbrott som sedan visade sig vara en tumör i mitt ben. Från första stund blev jag bemött med en rakhet, ärlighet, tydlighet. och en stor omtanke. Under de första 10 åren efter diagnosen var du min trygghet i livet, i min oro kring om jag skulle få vara frisk igen - alltid positiv och lugn. Även efter jag blev friskförklarad och de vanliga medicinska uppföljningarna upphörde så fortsatte vi boka in återträffar så länge du var aktiv på sjukhuset.. Mötena övergick till att vi satt och snackade om hur livet utvecklades och annat smått och gott - det var alltid något jag såg fram emot. Jag kunde ringa dig närsomhelst när det var något. Vår relation utvecklades till en slags vänskap som varade i mer än 30 år.. Jag kommer sakna dig och din trygghet något oerhört. Jag är oändligt tacksam för att du gav mig mitt liv - den finaste gåva du som läkare kan ge en patient.. Jag kommer alltid bära minnet av dig i mitt hjärta. Vila i frid!

Tack för ett fantastiskt bemötande när jag kom till dig, en rädd ung kvinna med jättecell tumör i lårbenet. Du opererade mig 1985 och 1986. Tack för din proffsighet och stöd.. Vila i frid

TACK för kärlek o arbete o minnen o vänskap. TACK för att du alltid fanns där.

Finaste onkel Anders. Tack för att jag har fått uppleva din smarthet, rolighet, stramhet i kombination med fyndighet. Ärligheten och snällheten. Tack.
Och tack för att du gett mig de allra bästa kusinerna.