Bengt den givmilde, verkade älska bondelivet, och han sa ofta med ett leende att "det är en dyr hobby". Han "har satt sin sista potatis" ... men han hann med att se och ta chansen att förverkliga sin dröm att låta det spira på en egen täppa, sitt eget kära lilla rike på Alberta. Bengt var också rätt så hipp (för sin ålder). På Alberta tyckte han om att "gilla läget" och att "chilla" medan han stolt pratade om barn och barnbarn ... faktiskt så mycket att han var svårlockad till att åka därifrån ens för att semestra. Bengt är den enda bonde jag hittills har känt, så för egen del påminns jag alltid om honom närhelst någon bonde kommer på tal eller skymtar på någon åkerlapp. Att Bengt har varit en del av mitt liv till och från de senste 49 åren, gjorde mig och mitt liv bättre, vilket är ett exempel jag försöker följa. Bengt och hans gärningar lever kvar i oss och minnena som finns kvar.